5 månader senare


God morgon Sverige!

Den 8/6 skrev jag senast ett inlägg,
hamnade jag på kollo? Ja!

Var det fruktansvärt?
Nej, det var helt fantastiskt.
Under de 10 dagarna på Barnens Ö så samlade
jag på mig massa erfarenheter & upplevelser,
men även ett par fantastiska vänner.

Sommarmånaderna försvann snabbt,
med upp och nedgångar, jobb, besök i Sthlm,
roadtrip med bästa vännerna och flytt.

Basketsäsongen började med träningsläger i Ängelholm,
som sedan följdes av träningsmatcher i Danmark och Huskvarna.
Matcherna började, jag var inne i en bra period utan skador och sjukdomar.
Jag blev kär på nytt, i samma kille såklart.

Kan det vara så här bra hela tiden? Nä!

I Danmark kom stukningen, foten blev blå. Insidan av foten dessutom.
För två veckor sedan kom sjukdomarna; förkylning, feber, halsont, hosta.

Men, för ett par dagar så hittade vi en lösning. Jag och min kärlek flyttade,
och ganska snabbt kände jag mig bättre. Innan gick jag och Patricia, som
jag bodde med ett tag, och smittade varandra. Men nu har vi nog stoppat
den onda cirkeln, hoppas jag.

Varför skriver jag? För att få ner mina tankar i skrift, det är en skön känsla.






Ge mig en lösning!!

Problem:
Jag vill hemskt gärna spendera några perioder som ledare på
en kollogård denna sommar, jag hade chansen - men vet fan inte om
jag tog den. Det är fortfarande väldigt osäkert, och inget är nog klart än.
Men inom 24 timmar bör jag veta.





Var på min första "riktiga" arbetsintervju igår,
bortsett från den till Lundaskolan - men den tjänsten
hade jag i min hand redan innan jag åkte hemifrån den varma
augustidagen.

Gårdagens arbetsintervju pågick i ungefär 1,5 timme,
med ett flertal kniviga kuggfrågor.
Och ...
Varför frågar dom om de negativa sidorna?
Ska det bevisa att man har självinsikt eller borde man
svara att det inte finns några negativa sidor mer än att man
är en mänsklig homo sapiens och gör misstag som alla andra, ibland?

Usch, jag måste träna på sådant!

Problem nummer två är att jag är tokfattig just nu,
verkligen helt körd.
Jag vet hur jag ska överleva fram till nästa torsdag iaf,
antingen får jag jobbet och då ingår mat och husrum -
eller så ska jag vara kattvakt till Pricken och får då mat
av min kära far .. Efter det hoppas jag för allt i världen att
skatteåterbäringen är på mitt konto. Annars är jag ännu mer körd.

Hursomhelst, på onsdag kommer jag upp till Stockholm.
Antingen blir det en snabbvisit och avgång till Barnens Ö på
torsdagmorgon eller så blir jag kvar i en dryg vecka ..

Någon som vill ses isåfall?

Mamma? Kalle? Tove? Carin? Aline?

Hm, ja, det är väl ni som kikar in här ibland ..





Fina små barn


Dagisbarn (pojke 4 år): - Har du en man?
Jag: - Ja, det har jag.
DB: - Är du kär?
Jag: - Ja, jag är kär.
DB: - Varför då?
Jag: - Han är snäll och söt.
DB: - Är han kär i dig?
Jag: - Det är han nog ..
DB: - Varför då?
Jag: För att jag är snäll och söt.
DB: - Jag tycker inte att du ska vara kär i han.
Jag: - Varför inte? Vem ska jag vara kär i då?
DB: - MIn pappa. För du är fin.



Tro och tvivel


Ibland tvivlar på min egna förmåga,
men allt som oftast löser jag allt på bästa sätt!

Just nu hoppas jag så mycket, så att jag
nästan går sönder, på att jag
ska få arbeta några perioder på barnens ö i sommar.
Och jag tror på mig själv och att jag löser detta!

Har haft ett par fantastiska dagar i solen med kärlek och vänner,
och idag tog jag första doppet i havet vid Saltholmen!

 








Överlevde!

Vi överlevde gårdagskvällen!!




Till det viktigaste;

MIN MAMMA!
Även om jag och min mamma inte alltid
har dragit i strået åt samma håll, så har vi
under de senaste åren - framförallt när jag hade flyttat
hemifrån fått en fin relation.
Jag älskar min mamma väldigt mycket,
hon är världens bästa mamma!

Såååå, hoppas du får en fin mammas dag!


 http://inredning.webblogg.se/images/2008/morsdag_2411518.jpg




Folket (familjen) saknar mig!


Under loppet av en vecka har både min mor och min bror
frågat om jag har lagt ner bloggen..
Det kanske är dags att uppdatera!

Skolan tog slut för ett par dagar sedan.
Jag skrev kontrakt för Kvarnby i onsdags.
Jag fortsätter att arbeta som avlösare och vikarie.
Jag hoppas på ett kollojobb i sommar, och så blir det
två veckors jobb inom lärarförbundet.

Det mest spännande som händer just nu är väl egentligen
det jag ska göra ikväll, jag tror inte att jag får säga för mycket,
men jag ska på ett kalas där Butterfly IMP ska spela.
Detta kalas är inte ett vanligt kalas,
när jag var med och kollade på när det soundcheckades igår
så såg jag en skylt där det stod; "What you hear, and what you see stays here - If you
want to be here."


Dessa människor har jag en enorm respekt för,
så jag vill inte säga mer.





Duktig pojke!


Iväg igen ..


Jag känner mig lite som en jojo,
 men om ungefär 2,5 timme så sätter jag mig
på tåget upp till Stockholm för att spendera två dagar
där med min familj för att sedan sätta  mig på flyget till solen.
Min och pappas årliga resa, börjar nästan bli en tradition.

Under helgen fick jag besök av Aline, Anna och Mathias.
Vi var och såg när Jezen's Butterfly Imp spelade på Sticky fingers.

Var även på Ullevi, förödande. Därav "skjut mig"-inlägget.

Annars var helgen fantastisk!



Benjamin & Sofia var med också.














=(

SKJUT MIG

=)

IFK-DIF

SOL

ROSÉVIN

VÄNNER

MUSIK


LÖRDAG 11 APRIL - UNDERBAR DAG!


Jag önskar mig ..

Cool Dress SEK 499, Rare Fashion - NELLY.COM   Sunset Bikini Set SEK 278, Wonderland - NELLY.COM

Nu syftar jag främst på att jag önskar mig klänningen och bikinin,
men hennes kropp är otrolig den med.

Nu ska jag ner till gymmet,
jag vill också ha!!!


med drömmen i behåll


Jag sitter just nu i mitt & Jezens nya sovrum,
framför mig har jag ett fönster med en utsikt över
ett soldränkt berg.
Omgivningen känns lite som en småstad,
det ligger några lokala pubar/restauranger på gatan
utanför och hela området består främst att 2-våningshus.
Samtidigt så heter det ju Gamlestaden,
så om det var nytt och modernt hade jag blivit besviken.

Lägenheten bryter sig totalt från omgivningen,
den är modern och fräsch och består nog främst av
IKEA-möbler. Känns bra.

Vi hade sett fram emot en grym lördagkväll,
en inflyttningsfest med vänner och bekanta.
Det började på topp,
människor började droppa in och alkoholen
flödade.
Festen tog slut vid tvåtiden med ett samtal till
Polisen, en halvtimme innan hade ett gäng killar
fått ett nej då de bjöd in sig själva.
Förmodligen tog deras aggressionsproblem över
och flera glasdörrar i huset blev sönderslagna.

Det här är min andra personliga kontakt med farbror polisen
på nästan ett halvår.
Jag har allt förtroende för polisen,
men inget förtroende överhuvudtaget för mina medmänniskor.
IDIOTER!

Förutom det så var allt väldigt trevligt,
lägger upp några bilder och inser precis att jag
var äldst på denna tillställning. Har nog aldrig hänt
förut - att jag är äldst av de jag umgås med.














Bildinformation;
1. Delar av laget i vardagsrummet. (Alva, Natali, Ida, Kickan, Daniella och Patricia)
2. Folk i vardagsrummet. (Okänd1, Okänd2, Alva, Daniella, Ida, Jezen, Johan, Christian, Ellen .. )
3. Basket. (Alva, Daniella, Ida)
4. Patricia.
5. Peter, Christian, Alva, Johan, Paul, Viktor
6. Okända människor, men halva vårat kök!




Mallorcaminnen


 När jag och Ebba åkte ner till Evelin i somras så
 kom vi över två mcdonalds-leksaker (jämfört med Sverige så
 får man köpa Happy Meal trots att man är över 12) som
 spelade musik. Båda fick en liten radio som spelade refrängen
 till en Sugababes-låt.

 Timo Räisinen har gjort en cover på denna låt som jag precis
 lyssnade på, och därför kom jag och tänka på detta!
 Kan ju säga att det bara är 21 dagar kvar tills jag ska åka
 iväg till San Augustin på Kanarieöarna!





Klara Anna Brander - sätt igång och plugga! Nu!



Lägenhetsritning







Här är vår blivande lägenhet.
Tisdag klockan 11.00 ska jag hämta nycklarna och få de sista detaljerna.
Nervositet blandat med glädje!

Innan dess ska ett arbete skrivas,
en födelsedag firas och ett par nätter
hos Patricia i laget avverkas!




Frälst!



Jag har lidit av ryggvärk och spänningshuvudvärk,
och människor rycker till varje gång jag knäcker min nacke (som man kan dö av).

För några månader fick jag prova Peder's spikmatta och jag var
väldigt skeptisk. Innan, under och efter.

Nu har jag ändrat min syn på denna matta med vassa plastprylar på.
Jag älskar den!
Jag har fått låna en av en tjej i laget och kommer fixa en egen
om ett par veckor.

"Löser effektivt alla sorters spänningar, frigör endorfiner och lyckohormoner."

Nu har jag bara legat på den en gång,
men efteråt kände jag mig lite dåsig men utan smärtor
och en skön känsla av lugn.

Testa!!

http://www.shaktimattan.se/


Shaktimattan - en spikmatta du kan lägga i väskan!

Ibland är jag också ganska kärleksfull ..








Jag blir jämförd med Barbie, tack?

ilska


Jag har massa funderingar kring barn och ungdomar just nu,
mycket för att jag är ute och jobbar en del i nya skolor/verksamheter
som vikarie för tillfället, och idag blev jag så otroligt frustrerad.

Det är alltid väldigt enkelt att skylla på föräldrarna när man
stöter på ett barn som kan ses som lite mer stökig.
Man kanske tycker att de inte sätter tillräckligt tydliga gränser,
att de låter sitt barn bestämma osv.

Tyvärr är det den enkla vägen.
Idag fick jag se skolans ansvar i det hela.

En oplanerad svenskalektion med en stökig årskurs fyra.
Det var spring, prat och ingen lyssnade på någon.
De fick ett löfte om att de skulle få gå ut på rast tidigare om de sköter sig.
De lyckades inte.

Deras ordinarie lärare som de har i andra ämnen kom in och sa ,framför
alla barn, till mig "det kanske är bra om de får gå ut nu..".
Jag blev stum - visste inte vad jag skulle säga.
Min auktoritet försvann med vinden som de lämnade när
de sprang ut ur klassrummet.

Jag skulle kunna leva med tanken på att de betedde sig så mot mig,
det hemska är att de betedde sig precis likadant mot alla andra lärare.
Jag tror att det beror på hur man möter dessa barn,
man måsta ha lite civilkurage och visa att det är läraren som är vuxen.
Det ger så otroligt mycket i längden!
Man måste ta sitt ansvar som man har i arbetet som lärare.
Det är dock väldigt många lärare som inte gör detta.



Midsommarbarn/fylleliggs-barn/berusat kärleksbarn?


Sitter och lyssnar på radion samtidigt som jag försöker
pluggar idrottshistoria, vilket inte är speciellt roligt!

Programledaren slänger ur sig att de som är födda i
slutet av Mars är sk midsommarbarn.
Tanken har faktiskt aldrig slagit mig,
att jag skulle blivit gjord i ett fylleslag ..
Mamma?
Pappa?

Jag tror att jag är ett fint kärleksbarn som kom till under
ett vackert berusat rus - i sommarsolnedgången.



Ett fenomen bland Göteborgs unga är att ha flera
hårsnoddar runt benen, minst ett tiotal som sitter
runt smalbenen - ovanpå byxorna!
De pyntar inte bara sina byxor med hårsnoddar,
det ska även sitta en snusnäsduk bunden runt
smalbenet. Kan det stå för något gängmedlemskap?
Jag förstår hursomhelst inte vare sig det snygga eller
det häftiga med detta.

Men sådana inneprylar har ju funnits hur länge som helst,
och det är faktiskt väldigt sällan som det är något snyggt.


   

bäst

Om man får höra att man är mycket bättre än den andra
vikarien som var så nervös så att han stammade
samt att
en kille i klassen tänker gå till rektorn och säga att jag borde
få fast anställning på skolan,
då tror jag att ens arbete har gått
hem ganska bra hos eleverna.
Det är lätt att vara den "sköna roliga vikarien" i en årskurs 8,
det svåra är att se till att man samtidigt får respekt och att eleverna
gör det de ska under lektionerna. Jag lyckades ganska bra med det med.

Nästa vecka ska jag tillbaka,
på tisdag ska jag ha årskurs 2 och årskurs 9
i Idrott samt årskurs 4 i Svenska.
Då detta är en muslimsk skola så har flickorna
idrott för sig, och killarna för sig.
Ingenting som jag strävar efter som blivande idrottslärare,
men jag antar att man får respektera att det är så i vissa religioner.

Det är väldigt intressant att se hur det funkar i en skola
som har en muslimsk inriktning.
Klockan 13 varje dag har de t.ex. bön - jag missade den idag,
men nästa vecka så får jag kanske kika in i deras moské ..


Vår!


Nu vill jag påstå att våren är här!
Solen skiner och människor knatar runt i
vårjackor och ler.

Imorgon ska jag agera Svenska och SO-lärare för en
årskurs åtta, hormonstinna 13åringar!
Det ska bli otroligt spännande!

Dåligt med Göteborg?

Varför kan inte människor vänta tills man har gått
av bussen eller spårvagnen innan man går på?
Jag som trodde att göteborgare var mer uppmärksamma
och väluppfostrade än stockholmare som lever i sin egna värld!

Jag kommer dessutom bli expert på danska!
Jag har fått ner min dvd-spelare, men glömde såklart dosan till den. (Stockholmssyndromet)
Det innebär att de flesta filmer jag ser på är textade på danska,
oftast läser jag inte texten och när jag väl har börjat så kan jag inte
sluta för att det är så roliga ord.

Tidigare inlägg
RSS 2.0