Klara Brander

Jag har massa funderingar kring barn och ungdomar just nu,
mycket för att jag är ute och jobbar en del i nya skolor/verksamheter
som vikarie för tillfället, och idag blev jag så otroligt frustrerad.

Det är alltid väldigt enkelt att skylla på föräldrarna när man
stöter på ett barn som kan ses som lite mer stökig.
Man kanske tycker att de inte sätter tillräckligt tydliga gränser,
att de låter sitt barn bestämma osv.

Tyvärr är det den enkla vägen.
Idag fick jag se skolans ansvar i det hela.

En oplanerad svenskalektion med en stökig årskurs fyra.
Det var spring, prat och ingen lyssnade på någon.
De fick ett löfte om att de skulle få gå ut på rast tidigare om de sköter sig.
De lyckades inte.

Deras ordinarie lärare som de har i andra ämnen kom in och sa ,framför
alla barn, till mig "det kanske är bra om de får gå ut nu..".
Jag blev stum - visste inte vad jag skulle säga.
Min auktoritet försvann med vinden som de lämnade när
de sprang ut ur klassrummet.

Jag skulle kunna leva med tanken på att de betedde sig så mot mig,
det hemska är att de betedde sig precis likadant mot alla andra lärare.
Jag tror att det beror på hur man möter dessa barn,
man måsta ha lite civilkurage och visa att det är läraren som är vuxen.
Det ger så otroligt mycket i längden!
Man måste ta sitt ansvar som man har i arbetet som lärare.
Det är dock väldigt många lärare som inte gör detta.

Jag är fantastisk kass på att packa,
och det är väl extra svårt när man ska släpa
ner saker med buss vilket gör att jag inte
kan ta ner allt jag vill.
Då gäller det alltså att prioritera, vilket antagligen
inte är min starka sida heller.

 

Vad är viktigt att prioritera för mig då?

Ipod-center, dvd-spelare, dvd-filmer, vattenkokare
och det viktigaste; vattenpipan.

Bra prioriteringar Klara!!

090303 - Mamma blir 52 år. Grattis lilla tanten!





Jag har precis tagit ett sådant där snabbt beslut igen - kalla mig galen om ni vill,
men den 1/4 är det dags för andra gången i mitt liv att bli sambo.

Första gången jag blev sambo var i höstas när jag bodde med Nemo i 2-3 veckor,
sen hade vi inbrott och jag flyttade hem igen, och likaså han.

Denna gången blir jag sambo i Göteborg, i ett område som kallas för SKF och som
ligger två hållplatser  med spårvagnen från centralstationen.
En stor tvåa på 68 kvadrat.
Det bästa är dock att det finns ett gym i källaren, ett gratis, stort och fräscht sådant också,
kan det bli mer perfekt?!

Den som får äran att bli min sambo denna gång är ju självklart han som står
mig närmast här nere i Göteborg - Jezen.

Så from den 1/4 får ni alltså hälsa på i min nya lägenhet! :)

Om 3 dagar ska jag på min första anställningsintervju
här i Göteborg, och min andra i hela mitt liv.

Den första var på Lundaskolan för ett par år sedan,
med folk som jag har träffat förut.
Det var inga konstigheter med det, tror inte att jag sa
något som var så spektakulärt - men jag kände barnen i klassen
sedan innan och även en del av arbetskamraterna vilket nog ledde
till att jag fick jobbet.

Nu ska jag på en riktig anställningsintervju med en kvinna jag aldrig
har träffat, hon heter dessutom Britt (läskigt!) och drog en vägbeskrivning trots att jag stod
på spårvagnen och sa att jag inte hade någon aning om hur man kom dit.
Jag förstod desto mindre efter vägbeskrivningen, men lyckades skriva
ner adressen med min gula överstrykningspenna över min engelska
text om hälsa. Klara kommer att vara vilse i Partille ...

Vad är det för jobb då?
Jag ska förhoppningsvis få jobba med ett fantastiskt barn med handikapp.
Det vill säga, arbeta i en familj som avlösare. Jag ska få göra massa roliga
saker med ett barn som har så mycket kärlek inom sig. Det ska bli grymt!


Jag saknar de barnen som jag kom närmast under de senaste 2 åren; Oskar & Klara!

Fantastiska individer!