Klara Brander

Vaknade vid sju imorse av att min pappa
slängde igen dörren och låste när han skulle till jobbet.
Panik!
Fan vad skadad man har blivit.
Det är verkligen överallt. Jag får ju till viss del skylla mig själv,
men jag läste i broschyrerna som jag fick av poliserna igår
att det enda sättet att bli av med den kränkande känslan man
fått är att prata om det. Men det betyder inte att man vill
spekulera i vem det var som gjorde det eller hur det gick till.

Men just nu får jag inte ens tillfälle att kunna fokusera på något
annat än just inbrottet, vilket är otroligt frustrerande.

Jag sitter här med ett arbete som ska in idag,
ett arbete som försvann med idioterna,
så jag har panik över det också.

I tisdags var jag otroligt nöjd med livet,
jag hade börjat mitt skolarbete och hade
precis haft en fantastisk träning.

Nu då?

TOTAL HELOMVÄNDNING I LIVET!

För övrigt; nu när jag flyttat hem till min pappa tillkommer en gammal katt
som förgyller vardagen, och hur gör han det då?
Jo, när minst anar det så börjar han äta på ens hår. Mysigt!