"Jag håller kvar i något som jag lämnat för längesen"
Livet går ju alltid upp & ner,
det känns allt för ofta som en bergochdalbana.
Man har fantastiska stunder; första kyssen, kärleken, vinster, erkännanden, resor ..
Kontrasten är ju självklart de fruktansvärda stunderna; svek, otrohet, olycklig kärlek, hån, kriminalitet ..
Känner man aldrig sorg så uppskattar man inte lyckan på samma sätt.
Men varför ska det dåliga var det som känns så mycket mer?
Varför är det som skapat dessa ärr det som man kommer ihåg?
Det jobbiga känns så mycket mer påtagligt.
Man måste alltid ta lyckan ett steg längre för att bräcka sorgen - som kan vara
på samma nivå och ändå kännas lika mycket.
Melissa Horn sjunger "jag håller kvar i något som jag lämnat för längesen..".
Det är precis så det känna.
Trots att jag har lämnat det så
Kommentarer
Trackback
