Klara Brander

Jag kan förstå om människor är blyga,
jag kan vara otroligt blyg själv och har framförallt
vart väldigt blyg under min uppväxt.
Jag hade en period i mitt liv då jag inte ens
vågade gå ner till affären själv för att jag tyckte
att det var obehagligt att möta människor när jag
t.ex. skulle betala. Jag kan fortfarande tro att människor
ska döma mig för att jag köper någon specifik sak,
att de ska tro saker om mig som kanske inte stämmer.

Man försöker ju vara realistisk,
samtidigt som man vill framstå som
en bra människa. Man kan självklart inte
alltid fatta rätt beslut och ibland så kan
människor tycka att man är konstig eller gör fel,
men man måste inse att alla är olika och att
man inte är mer än just en människa.

Jag hoppas verkligen inte att tjejen i vår grupp
trodde att vi dömde henne för att hon inte tog
lika stor plats som vi andra.
Däremot så kan jag personligen tycka att när man
är vuxen och ska bli lärare så kanske inte det där
var det bästa sättet att lösa en eventuellt jobbig situation.



En, ännu inte blyg, 5-årig Klara i sin dagisgrupp: