Hur orkar man?




För drygt 9 månader sen flyttade jag hemifrån,
jag lämnade ett kaos på Odenplan med föräldrar som var
i en fas där de inte kunde leva tillsammans längre.
Förutom detta kaos så hade jag den tuffaste tiden på tre år
på jobbet med barn som jag skulle kunna tillägna mitt liv för
att få de att skulle må bättre och utvecklas.
Det var ett tufft uppdrag för någon som inte är utbildad till
specialpedagog för fem öre.
Under februarimånad så tog jag en paus från vardagen och besökte
Evelin som precis hade flyttat ner till Mallorca.
Jag och min pappa hade en trevlig och otroligt uppskattad
semester på 10 dagar med även ett kort besök i Barcelona.

Back to reality och jag kämpade på med mitt jobb.

Jag hade diverse spännande "relationer" till män.
Det var Mark i början av året, sen gjorde Stefan en snabbvisit innan
den underbart vackra Philip gjorde ett besök i mitt liv.
Under sommaren träffade jag en man vid namn Christian,
han behandlade mig som en prinsessa och är en de bästa
killarna jag någonsin har träffat. Han vill ingen något ont.
Men det blev fel där med.

Fel är ett ord som skulle kunna vara ett bakgrundsord till mitt liv!

Beslutade mig innan sommaren att jag skulle börja ett nytt liv i höst.
Jag sökte in till Lärarhögskolan och idrottslinjen och kom in.
Hade ett fint sommarlov med ännu ett besök på Mallorca men dessvärre
blev den resan lite mer turbulent än vad jag hade tänkt.

Skolan började och för en gångs skull kändes det otroligt rätt. Tro det eller ej,
jag trivs som fisken i vattnet.
En kille i klassen, Nemo (apropå fisken i vattnet), flyttade in och det gick
över förväntan bra. Men sen gick det inte längre.
Som jag skrev i inlägget under så ska jag tillbaka till  mitt
underbara Odenplan innan månadsskiftet.

Samtidigt som basketsäsongen började blev jag lagkapten vilket
plötsligt betydde mer än jag hade kunnat tro.
Det blev problem med coacher och jag blev indragen i en cirkus.
Men trots det så är vi på banan igen.
Jag kan bara hoppas att den här "må bra"-vågen som jag surfar
på aldrig tar slut.
För just nu så älskar jag mitt liv!






























Kommentarer
Postat av: N.

"Sen gick det inte längre". :(

Värsta uthängningen ju. Låter som jag har spelat mina kotr fel och gjort värsta mycket felen ju.. =/

2008-10-08 @ 11:21:55
Postat av: Klara

äh, det vet du ju att du inte har gjort.

2008-10-08 @ 18:27:17

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0