tunnelbaneincident


Av någon anledning så brukar jag ofta få sällskap på
tunnelbanan av de herrar & damer som har det lite svårare i livet
pga olika anledningar.
De sätter sig allt som oftast vid mig och antagligen så ser
jag så inbjudande ut så att de börjar samtala.

För kanske 4 år sen så skulle jag ut till Hökarängen
för att träna, varpå det kommer fram en herre redan
på perrongen och jag inser ganska fort att han inte är helt
nykter. Han har ett rör av papp i handen och börjar peta på
mig med det. Jag börjar skratta då han ser otroligt rolig ut.
Tåget kommer och under hela resan från Gullmarsplan
till Hökarängen så sitter han och tittar på mig och min vän
genom detta rör av papp, samtidigt som han berättar om sin
familj och sitt liv.

Jag har flera gånger blivit erbjuden att köpa knark på väg
någonstans med tunnelbanan. Jag tycker personligen inte
att jag ser ut som någon som skulle använda mig av droger,
men tydligen så gör jag väl kanske det.


Idag när jag var på väg ut till Farsta så sitter jag med ganska hög volym i öronen.
Jag tittar ganska koncentrerat ut genom fönstret samtidigt som en kvinna
sätter sig mitt emot mig. Bör tilläggas att jag sitter med min Polisen Basket-väska
i knät. Denna kvinna verkar otroligt hispig och sitter och tittar åt höger och vänster,
så för att jag ska kunna vara tillräckligt uppmärksam om hon skulle få för sig att säga
något så sänker jag volymen. Hon tappar saker på marken och flyttar på sin väska och
sin jacka ett flertal gånger. Efter en stund så börjar hon att prata i telefon och då hör jag
henne säga, väldigt otroligt; "Jag sitter här med en kvinna, eller ah, en från Polisen. Ja,
ja, men jag ringer dig om fem minuter. Ja, jag är på väg. Jag ringer dig snart."

Från knarkare till polis, skön blandning. =)






Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0